Fult och fint -så funkar det. (för
utskrift- Klicka ctr p) Komposition-Bildvinkel. Kan en tråkig dörrmatta bli spännande på bild? Bilden till vänster är fotograferad rakt uppifrån, och visst, man ser tydligt vad det är, men dörrmattor är ganska tråkiga och bilden av densamma är lika tråkig. Bilden är fotograferad rakt uppifrån, dvs ur den vinkel vi oftast ser tråkiga dörrmattor på. Inte så spännande precis. Bilden till höger är fotograferad i en helt annan vinkel och
med ett kort skärpedjup. Det blir ett spännande djup i bilden.
Mönstret upplöses i ett suddig "dimma". Denna bild
är bättre än den till vänster, även om det är
svårare att se vad det är. Den vädjar till vår fantasi. |
|
![]() |
Komposition-Djupverkan. Katedralskolan Bilden till vänster är ogenomtänkt komponerad. Den är väldigt platt eftersom den är fotograferad 90 grader mot byggnaden. Förgrunden är tråkig eftersom den är alldeles jämngrå och tom. Den tar dessutom upp nästan halva bildytan. Hela bilden är väldigt jämngrä förutom den störande ljusa triangeln i nedre vänstra hörnet. Den är fotograferad en aning snett, så hela byggnaden lutar, vilket är irriterande. Bilden till höger lutar också, men här får man en känsla av att det är medvetet gjort. Bilden är fotograferad snett uppåt, vilket skapar spänning. Kontrasten är härd i förgrunden och skolans huvudbyggnad, med sina tinnar och torn, avtecknar sig mjukt i bakgrunden. Detta skapar djupverkan i bilden. |
|
![]() |
.
Komposition-Balans. Porträtt i miljö Bilden till vänster är väldigt tråkig, och det syns
att personen som porträtteras också tycker att det är
tråkigt att bli fotograferad. Det ser uppställt ut och är
samtidigt väldigt fantasilöst komponerat. Personen är placerad
mitt i bilden, och fötterna är bortklippta. Usch! Bakgrunden
består av en grå vägg. Fast personen är i mitten
av bilden är det ändå obalans. En mörk och
ful papperskorg och en skylt med en massa information på fyller
upp den högra bilddelen, och den vänstra är alldeles tom. Bilden till höger är stämningsfull och det händer en hel del i bilden även om denna bild också uttrycker stillhet. Armstödet på den gamla bänken har en vacker form och avtecknar sig fint i förgrunden. Bilden är fotograferad snett underifrån så de ljusa molnen blir en kontrastrik bakgrund till personens överkropp. Det finns balans mellan förgrunden (armstödet), mellangrunden (personen) och bakgrunden (landskapet). Vädret är grått och tråkigt, men bilden är kontrastrik och trevlig. |
|
![]() |
Komposition-Symetri Asymetri. Landskap Vid landskapsfotografering är det vanligt att man har en förgrund som ramar in bakgrunden. De båda buskarna i förgrunden, i den vänstra bilden är för små för att de skall kännas som en förgrund. Bilden är väldigt symetrisk och det enda som är asymetriskt är den lilla del av den mörka rabbaten nere till höger. Denna lilla mörkgråa yta är mest störande eftersom den mer tycks finnas där av en slump. Bakgrunden är en grötig, grå röra. En fullständigt ointressant bild. Den högra bilden har ett mycket högre kontrastomfång. Precis som den vänstra har den en symetrisk förgrund. Bildens kanter beskär granarna i förgrunden kraftigt, den största delen av granarna befinner sig alltså utanför bilden. Detta ger en känsla av att vi befinner oss nära inpå -inne i bilden. Det finns en stor kontrast mellan granarna och det ljusare landskapet. Inne i gläntan ser vi några mycket ljusa träd som avtecknar sig mot en något mörkare bakgrund. Det enda som bryter mot symetrin är hästen till höger, och det var nog den som fotografen såg när hon bestämde sig för att rama in den i en väl genomtänkt komposition. Hästens placering skapar asymetri i allt det välordnade. Helt symetriska bilder är oftast ganska tråkiga. |
|
![]() |
.
Ljuset. Porträtt I bilden till vänster tittar personen ut ur bilden, kanske beroende på att hon tyckte att fotografen kommit lite väl nära. Hon ser lite besvärad ut. Vi är väldigt bra på att läsa av ansikten. Oftast eftersträvar vi att personen vi porträtterar skall se avslappnad och naturlig ut, och då gäller det att vi som fotografer agerar därefter. Skärpedjupet är kort, så bakgrunden faller i oskärpa. Ändå är bakgrunden ganska störande eftersom den har samma ljusgråa nyanser som ansiktet. Förgrunden flyter liksom in i bakgrunden. Det mjuka och "platta" ljuset lyfter inte fram ansiktet ur bakgrunden Personen på den högra bilden tittar också åt sidan, men blicken leder in i bildplanet. Eftersom han är placerad i vänstra bilddelen och tittar åt höger så blir det balans i bilden utan att kompositionen är symetrisk. Som ytterliggare motvikt till personens placering finns en ljus yta till höger. Hans ena axel skär över denna yta. Utan överskärning skulle hans axel försvinna in i bakgrunden. Ljuset kommer från vänster och modellerar fram ansiktet ur de mörka skuggorna. |
|
![]() |